Har börjat fundera lite smått på veckans läxa från min kp, nämligen mål. Vad har jag för mål med att gå kbt? Vilka mål har jag för livet?
Detta är faktiskt lite knepigt att tänka på, dels för att jag inte vet, mer än att bli friskare o fri från ångest som mycket som möjligt. Å dels för att jag verkligen försöker lära mig leva i nuet. Här och nu. Anledningen till det är ju främst för att jag har ngt som kallas för katastroftankar. Tror alltid det värsta kommer och skall hända. Oroar mig om allt möjligt, som kan hända i framtiden. A big no no alltså.
Så att planera för framtiden känns lite knepigt och jag är väldigt rädd för att inte klara de målen och så blir jag besviken på mig själv, igen.
Tror inte jag orkar med mer besvikelse och ilska över mig själv. Jag har accepterat för längesen att jag är sjuk och inte är som andra människor. Men det har varit så mycket besvikelse och jag har känt mig så oerhört värdelös många ggr. Särskilt när ngt jag lagt upp som mål gått käpprätt åt helvete...
Så mål nu...realistiska mål...måste ärligt säga att jag inte är redo för detta ännu. Måste fundera mera på det och fortsätta ta en dag i taget.
Har förresten fått veta att jag inte behöver börja med nya mediciner om jag inte själv vill det. Mycket förvånande eftersom jag alltid blivit påtvingad piller innan. Så jag har tagit beslutet om att köra på så långt som möjligt utan. Visst hade de underlättat när ångesten slår klorna i en, särskilt nu när kbt'n kört igång ordentligt...men att återgå till SSRI frivilligt...NEJ TACK! Jag trivs bra med att vara mig själv. ;)
Nu svajar det igen så jag ska lägga mig å kolla säsong 2 av SOA, sen kommer mammsen o pappsen hit med mat :P.
(Tror kommentarer ska fungera nu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar