Jag har länge tänkt att jag är på väg in i en depression igen, men det är nog bara att inse att jag redan är där.
Den där känslan av tomhet i kroppen, ja ända in i själen, lusten att gråta för allt och inget och ibland gör jag det också. Gråter tills tårarna tar slut utan att veta varför. Ständig smärta i hela kroppen och en matthet utan dess like. Jag är så trött vissa dagar att jag knappt vet vad jag heter och när jag pratar så sluddrar jag nästan, ändå har jag svårt att sova. Ligger bara och grubblar på allt och inget. Denna veckan har varit riktigt tung. Räknade ut att jag sovit sammanlagt 16 timmar på 4,5 dygn.
Alldeles för lite.
Tomhetskänslan växlar med förtvivlan och hopplöshet.
Jag orkar knappt vara med mig själv längre. Leds på att må skit, leds på att vara trött och ledsen. Leds på att vara leds också för den delen. Leds på att vara ensam.
Allt runtomkring mig faller. Lusten till att göra saker har svårt för att infinna sig. Jag måste tvinga mig till allting. Tom de allra vardagligaste sakerna som att ta en dusch, dricka vatten och framförallt till att äta kräver all min kraft just nu.
Plus all ångest på det här. Jag går bara och väntar på panikattackerna. Ett tag sen nu som jag haft en riktigt hård sådan. Men det blir bara svårare och svårare att kämpa emot ångesten. Jag är rädd för att jag ska förlora kontrollen snart.
Imorgon är det mötesdags kl 11. AF, soc, fk, psyk och jag. Avskyr de mötena. Att bli utstirrad av alla, att försöka berätta om hur JAG verkligen mår, att försöka få dem att förstå. Det är jättejätte svårt och jobbigt. I förväg vet jag alltid exakt vad jag ska säga och efteråt är jag arg på mig själv för att jag inte ens fick fram hälften.Usch!
Till veckan ska jag åka hem till mina föräldrar. Syrran, svågern och systerdotter kommer upp över helgen. Och jag längtar så mycket efter dem. Och jag hoppas jag kommer ha massor med energi till att leka med Tindra ♥. Man träffar ju inte dem så ofta. Jag kommer vara helt slut efteråt men det får det vara värt.
Nu ska jag torka tårarna och mysa med kissen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar