Träffade min kp idag. Jag lättade på mitt hjärta om hur jag verkligen mår, bröt ihop också. Vi pratade länge och jag fick fylla i en skattningsformulärsgrej och resultatet: Djup depression med högt ångestpåslag.
Så nu blir det medicinering i form av seroquel och så ska jag få sömnpiller igen.
Känns som att börja om från noll igen och jag har gråtit floder idag.
Jag har ju länge känt att jag e på väg ner i en depression igen så egentligen var det väl ingen överraskning. Men det var verkligen tungt att få det svart på vitt.
Jag har inte ens de grundläggande behoven just nu för att kunna arbeta med mitt mående, dvs sömn, mat och aktivitet.
Jag vet inte hur jag ska orka gå igenom all skit igen. Det brukar vara ett rent helvete bara att börja med nya mediciner. Sen blir det mera kbt och så småningom jobba på att släppa kontrollen.
"Att släppa på kontrollen är det som ger dig kontroll." Yeah sure, hur tusan ska jag lyckas med det?
Jag bara gråter och gråter. Usch!
